Ännu en söndag snart till ända. Kroppen har varit inställd på en ledig dag i morgon hela denna dagen så gar gått omkring som en zombie hela dagen..

Kommer hem med en exploderande huvudverk, så har bara gosat kudden.. snart är det tillåtet att få sova :)
Inväntar dock min nya kompis här på campingen, han skulle komma idag men inte sett skymten av han än. Skulle ju få öl från Tyskland :))
Men han är lite som gubben i lådan och kan dyka upp när som.

I morgon är första dagen jag är ledig och har absolut ingenting planerat.. känns otroligt skönt faktiskt. Ska ta dagen som den kommer och njuta å vila..

Over and out

Ibland blir man bara mörkrädd och ledsen över hur vissa föräldrar är mot sina barn..
I vissa fall helt underbara men sen så kommer nonchalanten, egoismen och ungefär som om man tappar att man är förälder för att de inte är ens barnvecka/ helg typ att allt ansvar försvinner.. förälder är man på heltid.. man ställer alltid upp för sina barn, man ska alltid finnas där..

Jag har inga egna. Men jag har alltid funnits för syrrans.. oavsett vad jag gjort, tidpunkt på dygnet så har jag alltid släppt allt för att åka till dom.. fått ställa in saker i sista minuten eller mitt i något.. jag har alltid tyckt om att umgås med dom, att resa iväg och göra saker ihop. Att uppskatta varje minut av våran tid. Aldrig aldrig att jag skulle antyda att jag har tråkigt med dom..
Eller sucka över att det blir en helg jag får ställa in för att vara barnvakt..

Kanske är annorlunda att vara förälder på riktigt, ja vet inte.. men borde inte vara så..
Blir ledsen i hjärtat när flera jag känner har den där inställningen.. passa på att njut av att göra saker ihop med era barn, för snart är dom vuxna och inte vill umgås..
Att ha barn är något extremt fint och värdefullt.. många som verkligen vill ha egna barn men inte kan få pga olika saker. Värsta är medicinska problemen. Att livmodern är ogästvänlig som de så fint heter.. man ska inte alltid ta saker förgivet..

Igår innan ja skulle somna så tänkte jag tillbaka på sen senaste månaden och insåg att jag har suttit i en situation som jag suttit i
Många gånger förut, men förut så har jag agerat med rädslor och osäkerhet och varit smått anklagande.
Men igår så insåg jag att jag tagit mig igenom detta utan ens en antydan till rädsla..
den känslan.. Såå oerhört magisk.. ännu en spark i röven att fortsätta kämpa med mig själv och ännu ett steg närmare att nå
Mitt mål ? var även tvungen att delge det för det berörande och fick massa fina och styrkande ord tillbaka. Att jag än en gång visat att jag förändrats och att jag är så himla duktigt som kämpar vidare..

Belöningen blir en resa upp till mal of scandinavia med VIP bio med middag och sen hotellnatt ?? är Såå värd det
Over and out

Ja idag kom det äntligen en skur igen, med blixtar och dunder. Och självklart bestämde jag mig att åka å hämta ut mina packet just då..
helt dyngsur när jag kom tillbaka till jobbet ?
Men nu är acn på plats och jag slipper svettas på nätterna.

Är hundvakt i helgen så vi har flyttat tillbaka till vagnen.
För de var ju så när det separerades i mars och jag inte fick bo kvar så var alternativet att trycka ihop sig i en lägenhet i stan me en kollega och kär vän med typ 12 hundar å 3 katter. Eller låna husvagenen av min kära vän och chef.
Så valde husvagnen då jag behöver vara ensam och få tillåta mig själv att vara ledsen och totalt krossad för att kunna ta mig upp igen.
Så har bott här nu sen mars. Älskar stället.. stor vagn, stort förtält och inhägnad tomt för hundarna.. helt magiskt..
Men nu delar jag och Jana på ett hus för hon har fått valpar.
Men då Nala klivit in i höglöp nu och jag ska vara hundvakt så flyttade vi tillbaka till vagnen. Skönt men känns ensamt oxå då man blivit van igen att bo med någon.
Men får strax flytta tillbaka ?

Vist kan man sakna saker med en lägenhet, men de får mig bara att inse vad man tar för
Givet hela tiden.
Saknar jag fast boende för mycket så har jag åkt ner till vagnhärad och softat i huset hos en god vän. Lägenhet i stan lockar lixom
Inte så värst.
Men samtidigt så kan jag alltid åka hem och bo i janas lägenhet oxå nu ifall man vill närmare staden.

Har även bestämt en reunion men en god vän från Sveg strax. Han bor uppe i Sthlm och vi har knappt haft kontakt på 6 år. Så nu tyckte vi att det var dags. Vi har ändå
Hängt ihop sen 1a klass. Han som känner mig bättre än någon annan. Han som ser mina starka sidor och även kan plocka fram dom.. Såå mer kontakt med honom nu så jag fortare kan komma tillbaka till den där starka självsäkra tjej jag en gång var. Innan all skit kom in i mitt liv.

Så ska ja även lyckas klämma in en helg i Sthlm med kexet på mall of scandinavia..
Mycket jag vill göra men Såå lite tid..


Och jag känner att jag Är så fruktansvärt trött på att hela tiden försöka vara snäll, försöka vara till Lags,
att inte försöka skapa problem. Men blir bemött med otrevligheter och en osäkerhet och blir ff dömd för allt man säger och göra.. vet ni.. då känns det som om att trots allt arbete jag gör och VET att jag gör framsteg så känner man sig nedtryckt för att tvivlet finns där..

Men till slut så tar även mitt tålamod slut. Och jag börjar mer och mer inse vad som är viktigt för mig. Vad jag behöver för att må bra, vad jag söker för att finna frid med andra. Tänker lnte ta mer skit.. tänker inte tillåta mig själv att falla tillbaka till den där rädda och osäkra personen som varit i mig senaste åren.
Nope hon ska bort..

Rätt skönt att ha tagit tillbaka bloggen, fan vad jag behöver skriva av mig, få ut känslor, tankar och frustrationer. Men nu äre bädden, film och mys med dogsen.. ?

Over and out

Idag har det varit en riktigt bra dag. Varmt satan på jobbet, men tur man har en stor frys så man kan gå ut och sätta sig där emellanåt.

Återtagit kontakten med flera gamla vänner, som lixom bara poppar upp och hör av sig. Med vänliga ord och puschar mig till att fortsätta kämpa och tydligen så ser dom saker om mig som jag inte själv ser. En person vart extremt förvånad igår när jag berättade över mina rädslor och hur jag har agerat när dom tagit över. Han sa att han vet ingen person som är så stark som jag är, att jag har dåligt självkänsla är inget han märkt av under alla de åren vi känt varandra. Och vi har känt varandra sen 1a klass och om någon känner mig så äre han.
Men han ser nog mer av mig än vad jag är kapabel till just nu. Men jag vet att han har rätt. Jag har bara tappat mig själv nånstans på vägen. Men är snart tillbaka. Och tror att jag behöver återta gamla kontakter för att kunna hitta tillbaka till mitt jag igen. Den person jag var med dessa människor. Innan alla rädslor tog över.

Men iaf.. dagen har varit toppen och har skrattat och mått riktigt bra hela dagen. Kommer somna med ett leende på
Läpparna och vetskapen om att i morgon är en ny dag. ?

Började dagen med ännu en tripp till Sthlm. Ännu en felkörning men vi nådde vårat mål i tid ?
Sen tog vi oss en tur till Gnesta och lämnade in urinprov på Nala så hon inte åkt på uvi igen.

Kom hem och tyckte de var daga för dogsen att få bada. Vart dock själv sjukt sugen så det vart ett dopp med kläderna på. ?

Har haft en riktigt bra dag med massa skratt och tokigheter.
Även fått upp kontakten med 3 gamla
Vänner som varit enormt saknad i mitt liv.
En av dom kommer på besök nästa helg, och jag vet att damen Nala kommer skrika av lycka, för han var hennes daghusse när hon var liten å jag jobbade, fick hänga i garage och vara ute å glida bil i framsätet.
Hon kommer bli heeelt galen av lycka ?

Ska även få till en tripp upp till Sthlm en helg.
En kväll med middag/bio och övernattning står på schemat. Ska bara boka in ett datum. Lättare sagt än gjort faktiskt. Men de löser sig.

Ska dänga Flynn i lite yatsy nu sen blirre taco på menyn ?

Over and out

Började dagen med ännu en tripp till Sthlm. Ännu en felkörning men vi nådde vårat mål i tid ?
Sen tog vi oss en tur till Gnesta och lämnade in urinprov på Nala så hon inte åkt på uvi igen.

Kom hem och tyckte de var daga för dogsen att få bada. Vart dock själv sjukt sugen så det vart ett dopp med kläderna på. ?

Har haft en riktigt bra dag med massa skratt och tokigheter.
Även fått upp kontakten med 3 gamla
Vänner som varit enormt saknad i mitt liv.
En av dom kommer på besök nästa helg, och jag vet att damen Nala kommer skrika av lycka, för han var hennes daghusse när hon var liten å jag jobbade, fick hänga i garage och vara ute å glida bil i framsätet.
Hon kommer bli heeelt galen av lycka ?

Ska även få till en tripp upp till Sthlm en helg.
En kväll med middag/bio och övernattning står på schemat. Ska bara boka in ett datum. Lättare sagt än gjort faktiskt. Men de löser sig.

Ska dänga Flynn i lite yatsy nu sen blirre taco på menyn ?

Over and out

[Bild]

För 7 år sedan levde jag i ett förhållande som borde ha avslutats i ett gemensamt beslut. Men då båda var rädd för ensamheten så var man ihop bara för att..
Tills det enda som fanns kvar var bråk och irritation.
En dag upptäckte jag att X flirtade med någon annan. Kan säga att de tog hus k helvetet. Tog inte heller många dagar innan det tog slut, knappt nån dag innan han hade en ny.. det sveket, de lögnerna och nonchalanta sätter som jag blev bemött med väckte något i mig. En rädsla.. en rädsla över att bli övergiven, lämnad och sviken..

Jag hamnade i ett beteeende i panik och kontroll, jag kunde inte fungera, var tvungen att kolla X hela tiden, blev elak, anklagande och hatisk mot honom. För att jag kände mig så sviken och lurad så jag ville att han skulle må lika dåligt som mig. Men det gjorde ju mig till ett psyko i andras ögon..

Tiden gick och jag mådde bättre.. träffade Xx och livet sken upp! Tog mitt pick och pack och flyttade från orten jag bodde, lämnade allt för att vara med honom.
Men det tog inte lång tid innan mina rädslor kom ikapp mig.. det förhållandet höll ett år.. jag vet inte om det stämmer de vissa säger att - ?om jag ändå är anklagad för att vara otrogen å flirta med andra obefogat så kan ja ju lika gärna göra det?
Men iaf så vart det tillslut.. han ljög mig rakt i ansiktet, hans x som han har barn med var oxå ett problem då hon ansåg att jag tog över för mycket av barnet.
2 av hans ?bästa? tjejkompisar som jag öppnade upp mig för totalt.. hur dåligt jag mådde över att ha dessa problem med svartsjukan osv. La ingenting på Xx utan tog på mig full skuld. Men iaf.. en av tjejerna lyssnade och stöttade mig, sa att Xx älskade mig och jag inte skulle vara orolig.. samtidigt satt hon och skrev till honom på sms å sa att jag var ett psykfall som han borde lämna..
Dom 2 satt och skrev skit om mig bakom
Min rygg, dom ljög och hånade mig..
En helg när jag var borta då sov hon även över hos Xx. Och efteråt så skrattade dom åt att jag inte viste.. men jag fick reda på allt!!

Jag och Xx har haft våra turer sen dess
Men alltid slutat lika..
Sen kom the one in i mitt liv.. en helt perfekt kille.. han tog mitt hjärta direkt.. han fick mig att må Såå bra, att känna mig älskad för den jag är..
Men mina rädslor sabbade det oxå. Så mycket att han inte orkade mer..
och tack vare det.. tack vare att han sa flera gånger att -jag tycker du måste gå och få hjälp för DU mår inte bra av att må såhär. Jag ser att du inte menar det du gör. Men du kan inte stoppa det. MEN jag orkar inte mer..

Jag har nog aldrig varit så knäckt och trasig.. aldrig känt mig Så värdelös och ensam som när han gick.
Men hade han inte gått hade jag inte sökt hjälp.

Sökte mig till en psykolog med KBT inriktning. Jag förklarade mina ?problem? att jag är stressad, att jag skapar problem som inte finns. Anklagar honom för saker som inte ens skulle existera i hans huvud. Helt enkelt jag var en elak svartsjuk galning..
Jag vet om mina problem, jag vet vad jag gör men jag behövde få hjälp med att bryta detta mönster och förstå varför detta sker..

På en månad så hade jag ett ändrat beteende. Såg på saker från ett annat håll.
Jag började umgås med Xx igen. Och han sa efter ett tag att jag var annorlunda. Att jag inte alls var samma person som innan.
De orden från just honom gjorde att jag exploderade av glädje. Att det gav mig en spark i röven av att fortsätta.. inte att jag hade nått mitt mål utan att jag skulle fortsätta kämpa.. idag har jag och Xx en bra vänskaps relation, och han har stöttat mig hela vägen sen the one. Han har lyssnat, stöttat och funnits vid min sida genom denna svåra period som varit nu.. han har ändå levt med mig så om det är någon som kunnat hjälpa mig fullt ut så är det han..

Det har gett resultat. Jag är starkare idag, mår bättre, är gladare och känner att jag ska vara lite ego ett tag nu. Sätta mig själv i fokus och göra det jag mår bra av utan att någon annan ska ha ens en åsikt..

Klart jag ibland hamnar i svackor, att jag saknar the one, Såå mycket att jag skulle Kunna göra vad som helst om vi kan ge oss en chans till.. men jumera jag arbetar med mig själv, ju starkare jag blir och går min egen väg, en dag kommer även den starka saknaden att lägga sig. Och nya äventyr väntar mig..

Det viktigaste i denna resa har varit att inse att jag har inte ett problem, jag är inte sjuk, jag är inte ett psyko.. jag har rädslor.. rädslor som jag måste arbeta med, övervinna och komma ur.. att det hjälper inte att gå på en annan människa så den ska må dåligt för att jag mår dåligt..
Att inse sina fel och brister.. inte skylla någonting på någon annan, för det är inte doms fel att jag beter mig illa. Vist kan vissa ha bidragit med saker, men dom har inte startat mitt beteende..

Har träffat massa andra tjejer som sitter i samma situation som mig, vissa även värre än mig, å vissa som har samma beteende men ser inte sina egna problem eller delaktighet utan skyller allt på sin partner.. inte ok.. det är aldrig ens fel att 2 träter och så är det i mitt fall oxå.. inte helt mitt fel i något av dessa 3 förhållanden..
Det har varit kommunikarions brister så de skriker om det.. att inte få prata om det ordentligt utan blir bemött med att man är sur och elak å kan lugna ner sig innan man pratar..

Men idag är jag en ny människa, det känns i hela kroppen. Och min resa har bara börjat..