Suck!!
Han får mig att må bra, le skratta och vara mig själv igen..
Han får mig även till saknad och rädsla!
Rädsla över att bli ledsen igen, att allt bara är en fasad som vi båda lever på just nu.

Men jag får hopp, hopp som jag försöker att inte ha ifall det inte blir bra. Det känns bra och verkar bra. Men hur länge? Har vi äntligen insett och lärt oss av misstagen och bråken som varit så vi är mer rädda om varandra? Eller? Många frågor och mycket tankar. Men oavsett så blir det bra i slutändan vad som än sker!

Många tankar om allt just nu. Skulle behöva en vecka i Sveg och andas, lägga tiden på att träffa mina vänner som jag saknar oerhört! Sitta på altanen hos Mor och njuta av landskapet..
Vill ta med Regina och barnen upp och visa dom mitt hem :)
Blir nog snart