Jaha.. Har ätit medicin i över ett år nu men senaste månaden har jag mått väldigt bra och har då slarvat med att ta dem, så jag tog en tablett i lördags för kände att det behövs nu så jag inte rasar helt igen.
Kom på jobbet å började känna mig konstig.
Vart akut besök på toa och spydde som en tok.
Så Regina skulle köra hem mig. Hon fick sig ett gott skratt iaf!
Fick en rusning utav fan!! Högaknä lyft nå enormt till bilen, helt väck!!
Kom hem å tvärdäckade!
Fick vara hemma i söndags som spenderades 1 timme i rastgården med Maria å alla hundar. Sen soffläge igen!
Sov bort hela gårdagen oxå.
Men har hållt i och ätit tabletterna.
Idag så vart jag oxå groggy så ringer både 1177 och giftcentralen. Dom TRODDE inte det var någon fara!! Nähänä har bara gått som i dimma sen i lördags, haft snabba hjärtslag, skakat och noll koll på kroppen el språk. Det det var NOG ingen fara!!! Idioter!!! Aja bara fortsätta att slita på som vanligt..

Och så jävla delad!! Jag orkar inte ta mer skit, det är ju bara jag som tillåter mig själv att bli sårad! Och det är inte ok längre. Att förknippa kärlek med svek och sorg!
Skulle behöva en vecka helt ensam utomlands och bara få vara!!
Eller införskaffa en hund så jag får avnjuta träningstunder igen på banan! Komma igång med träning och ett mål!!
Någon som tröstar mig i min tysta gråt! Som kan skeda med mig på natten och ge mig ovillkorlig kärlek.

Snart hoppas jag kommer den stunden!