Ibland blir man bara mörkrädd och ledsen över hur vissa föräldrar är mot sina barn..
I vissa fall helt underbara men sen så kommer nonchalanten, egoismen och ungefär som om man tappar att man är förälder för att de inte är ens barnvecka/ helg typ att allt ansvar försvinner.. förälder är man på heltid.. man ställer alltid upp för sina barn, man ska alltid finnas där..

Jag har inga egna. Men jag har alltid funnits för syrrans.. oavsett vad jag gjort, tidpunkt på dygnet så har jag alltid släppt allt för att åka till dom.. fått ställa in saker i sista minuten eller mitt i något.. jag har alltid tyckt om att umgås med dom, att resa iväg och göra saker ihop. Att uppskatta varje minut av våran tid. Aldrig aldrig att jag skulle antyda att jag har tråkigt med dom..
Eller sucka över att det blir en helg jag får ställa in för att vara barnvakt..

Kanske är annorlunda att vara förälder på riktigt, ja vet inte.. men borde inte vara så..
Blir ledsen i hjärtat när flera jag känner har den där inställningen.. passa på att njut av att göra saker ihop med era barn, för snart är dom vuxna och inte vill umgås..
Att ha barn är något extremt fint och värdefullt.. många som verkligen vill ha egna barn men inte kan få pga olika saker. Värsta är medicinska problemen. Att livmodern är ogästvänlig som de så fint heter.. man ska inte alltid ta saker förgivet..