Igår innan ja skulle somna så tänkte jag tillbaka på sen senaste månaden och insåg att jag har suttit i en situation som jag suttit i
Många gånger förut, men förut så har jag agerat med rädslor och osäkerhet och varit smått anklagande.
Men igår så insåg jag att jag tagit mig igenom detta utan ens en antydan till rädsla..
den känslan.. Såå oerhört magisk.. ännu en spark i röven att fortsätta kämpa med mig själv och ännu ett steg närmare att nå
Mitt mål ? var även tvungen att delge det för det berörande och fick massa fina och styrkande ord tillbaka. Att jag än en gång visat att jag förändrats och att jag är så himla duktigt som kämpar vidare..

Belöningen blir en resa upp till mal of scandinavia med VIP bio med middag och sen hotellnatt ?? är Såå värd det
Over and out

Ja idag kom det äntligen en skur igen, med blixtar och dunder. Och självklart bestämde jag mig att åka å hämta ut mina packet just då..
helt dyngsur när jag kom tillbaka till jobbet ?
Men nu är acn på plats och jag slipper svettas på nätterna.

Är hundvakt i helgen så vi har flyttat tillbaka till vagnen.
För de var ju så när det separerades i mars och jag inte fick bo kvar så var alternativet att trycka ihop sig i en lägenhet i stan me en kollega och kär vän med typ 12 hundar å 3 katter. Eller låna husvagenen av min kära vän och chef.
Så valde husvagnen då jag behöver vara ensam och få tillåta mig själv att vara ledsen och totalt krossad för att kunna ta mig upp igen.
Så har bott här nu sen mars. Älskar stället.. stor vagn, stort förtält och inhägnad tomt för hundarna.. helt magiskt..
Men nu delar jag och Jana på ett hus för hon har fått valpar.
Men då Nala klivit in i höglöp nu och jag ska vara hundvakt så flyttade vi tillbaka till vagnen. Skönt men känns ensamt oxå då man blivit van igen att bo med någon.
Men får strax flytta tillbaka ?

Vist kan man sakna saker med en lägenhet, men de får mig bara att inse vad man tar för
Givet hela tiden.
Saknar jag fast boende för mycket så har jag åkt ner till vagnhärad och softat i huset hos en god vän. Lägenhet i stan lockar lixom
Inte så värst.
Men samtidigt så kan jag alltid åka hem och bo i janas lägenhet oxå nu ifall man vill närmare staden.

Har även bestämt en reunion men en god vän från Sveg strax. Han bor uppe i Sthlm och vi har knappt haft kontakt på 6 år. Så nu tyckte vi att det var dags. Vi har ändå
Hängt ihop sen 1a klass. Han som känner mig bättre än någon annan. Han som ser mina starka sidor och även kan plocka fram dom.. Såå mer kontakt med honom nu så jag fortare kan komma tillbaka till den där starka självsäkra tjej jag en gång var. Innan all skit kom in i mitt liv.

Så ska ja även lyckas klämma in en helg i Sthlm med kexet på mall of scandinavia..
Mycket jag vill göra men Såå lite tid..


Och jag känner att jag Är så fruktansvärt trött på att hela tiden försöka vara snäll, försöka vara till Lags,
att inte försöka skapa problem. Men blir bemött med otrevligheter och en osäkerhet och blir ff dömd för allt man säger och göra.. vet ni.. då känns det som om att trots allt arbete jag gör och VET att jag gör framsteg så känner man sig nedtryckt för att tvivlet finns där..

Men till slut så tar även mitt tålamod slut. Och jag börjar mer och mer inse vad som är viktigt för mig. Vad jag behöver för att må bra, vad jag söker för att finna frid med andra. Tänker lnte ta mer skit.. tänker inte tillåta mig själv att falla tillbaka till den där rädda och osäkra personen som varit i mig senaste åren.
Nope hon ska bort..

Rätt skönt att ha tagit tillbaka bloggen, fan vad jag behöver skriva av mig, få ut känslor, tankar och frustrationer. Men nu äre bädden, film och mys med dogsen.. ?

Over and out

Idag har det varit en riktigt bra dag. Varmt satan på jobbet, men tur man har en stor frys så man kan gå ut och sätta sig där emellanåt.

Återtagit kontakten med flera gamla vänner, som lixom bara poppar upp och hör av sig. Med vänliga ord och puschar mig till att fortsätta kämpa och tydligen så ser dom saker om mig som jag inte själv ser. En person vart extremt förvånad igår när jag berättade över mina rädslor och hur jag har agerat när dom tagit över. Han sa att han vet ingen person som är så stark som jag är, att jag har dåligt självkänsla är inget han märkt av under alla de åren vi känt varandra. Och vi har känt varandra sen 1a klass och om någon känner mig så äre han.
Men han ser nog mer av mig än vad jag är kapabel till just nu. Men jag vet att han har rätt. Jag har bara tappat mig själv nånstans på vägen. Men är snart tillbaka. Och tror att jag behöver återta gamla kontakter för att kunna hitta tillbaka till mitt jag igen. Den person jag var med dessa människor. Innan alla rädslor tog över.

Men iaf.. dagen har varit toppen och har skrattat och mått riktigt bra hela dagen. Kommer somna med ett leende på
Läpparna och vetskapen om att i morgon är en ny dag. ?