Jag vet varken ut eller in längre, vet bara att det gör ont, och det är fullt förstårligt.

Men jag insåg att jag kan inte böna och be när det borde vara tvärt om.

Vill egentligen skrika högt, bädda ner mig i soffan och bara ligga där tills man tynat bort.

Men det går ju inte när man har 7 hundar att ta hand om. valparna ska ha mat och städat.

Nala å thea ska ha mat och motion.. så det finns inte den tiden till att ligga å stirra i soffan i all evighet.

sen bryter man väl ihop ännu mer av det än om ja skulle göra något vettigt istället....

aja livet går frammåt så jag kan inte gå bakåt för då blir det fel...