Hade glömt bort hur många olika känslor det finns och som man kan känna.

ena sekunden så gråter jag floder, andra så är jag helt tom och 3e så är jag arg och besviken.

Men inte en gnutta glädje finns kvar, känns som om allt har sugits bort. Kan inte skratta, går inte ens att le..

Kommer ha en tuff tid framför mig och om det värsta befaras så kommer det hålla i sig ännu längre..

Jag vet inte om jag orkar, jag borde ut å umgås med alla mina vänner och göra saker men hur kul är det att umgås med någon som inte ens orkar le, någon som bara stirrar raktfram med gråten i halsen hela tiden..

pratat med älskade Jana idag iaf, och det kunde inte kännas bättre..fan vad jag saknar henne..helt sjukt.. tur att hon kommer hem om någon månad, sen för hennes skull hoppas jag att hon får de destinationer som hon sökt men för att vara ego så hoppas ja inte så hon kan komma hem över sommaren...

/ENT