Jag hade nästan glömt hur ont det gör att få hjärtat krossat..

hur ont det gör att bli lämnad och sviken..

att stå här ensam igen och ska förska ta sig vidare i livet utan den man delat det med i 2 år.

när drömmen om en riktig framtid ihop förstörs...

hoppet om att vi ska kunna hitta tillbaka till varandra gnor i bröstet samtidigt som en känsla av förloran finns oxå.

Jag orkar inte gå igenom detta igen.. jag vill bara vakna upp och må bra och inte vakna upp av att jag gråter, och fortsätter gråta mig igenom dagen.. mat å vatten har ingen betydelse och hur hungrig jag än är så får jag inte i mig mat..

har 7 underbara hundar hemma varav 5 valpar behöver mig. jag gör det jag ska göra som en robot. men mer än så är det inte. gräva ner sig under täcket känns så jävla mycket lättare..